Utskrift från www.ovanaker.se
Barnasinnet lever genom rörelse
En artikel ur Tycker om Ovanåker. Text: Josefin Hallström. Foto: Johannes Göthlund.
Regnet öser ner över Alfta. Utanför Linbageriet sitter ett gäng kvinnor och väntar tålmodigt. Snart ska de ge sig ut på dagens pass av det de själva kallar tantparkour. Vädret är inget som stoppar dem, då bara struntar de i den aktivitetsfyllda promenaden och går direkt på kaffet istället.
Idén växte fram ur en tidigare gympagrupp. Flera av kvinnorna har lång erfarenhet av rörelse och träning, och viljan att fortsätta göra något tillsammans ledde dem vidare. Inspirerade av liknande initiativ runt om i landet tog Ingrid Larsson första steget, och snart var de flera som hängde på.
När regnet lättar ger de sig ut i centrala Alfta. Första stoppet blir lekparken intill Linbageriet. Där börjar de röra sig på nya sätt, inte bara genom att klättra och hoppa, utan genom att utmana sina invanda rörelsemönster. De går i sidled, balanserar längs vägmarkeringar och hoppar jämfota mellan olika punkter.
– Det blir lite som Följa John. Vi försöker förändra gångsättet och hitta andra sätt att ta oss fram, säger en av deltagarna.
Varför gå som en vanlig människa när man kan klättra längs en husvägg?
Gruppen väcker uppmärksamhet längs vägen. Barn stannar nyfiket och tittar och ibland vill de vara med.
– Ett barn frågade oss om man får göra sådär, och vi svarade att ja, det får man göra om man är tant. Då sa de att de också vill vara tant, berättar en av kvinnorna och skrattar.
Samtidigt som många barn ofta uppmanas att inte klättra på saker eller krypa under saker i de offentliga miljöerna, gör kvinnorna precis det. De använder sin omgivning på nya sätt och inspirerar andra att våga göra detsamma.
– Målet är att alla ska kunna vara med. Att man får anpassa rörelser och tempo efter sin egen förmåga. Huvudsaken är att komma ut, röra på sig och träffa andra.
Att det väcker reaktioner är inget de oroar sig för.
– Vissa tänker säkert att ”Gud va löjligt” men det får de tycka om de vill.
Vi har inte behövt ringa någon ambulans i alla fall… inte än!
Under promenaden fortsätter de att utmana miljön omkring sig. Det hoppas på stenar, klättras på bommar och testas nya idéer längs vägen.
– Låt bli grillen där bara… men du, kan man inte krypa igenom den här då?
Skratten avlöser varandra.
– Vi har inte behövt ringa någon ambulans i alla fall… inte än!
Bakom glädjen finns också ett större syfte. För kvinnorna handlar tantparkour inte bara om rörelse, utan om gemenskap. De vill att alla ska våga testa. Att få människor att komma ut, röra på sig och bryta invanda mönster. Och kanske viktigast av allt - att ingen ska behöva känna sig ensam. När passet är slut och de har utmanat både sig själv och varandra så avslutar de traditionsenligt med en gemensam fika inne på Linbageriet – och det är den alla sett framemot.
